Tisdag 25/8-2009 Spindel!!

Ursch, idag när Hedvig och jag satt och åt "klingor" (flingor) framför TV4-morgon så upptäckte jag en enormt stor spindel som satt på väggen ovanför TV:n. Den var typ 6cm i diameter (benen) och kroppen ca 1cm. Fy fabian, jag är så jäkla rädd så jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tänkte att om jag tar dammsugaren och dammsuger upp den och ställer ut dammsugaren så får Marcus ta hand om den sen när han kommer hem. Men jag vågade inte. Jag stod här och hade dammsugaren igång och var på väg att dammsuga upp den men jag bara började tjura och skaka i hela kroppen, vaddå löjlig! Men jag är så sjukt rädd för spindlar. Och den var så himla stor! Hedvig kollade på mig med stora funderande ögon, jag försökte förklara att jag bara var lite larvig, jag gillar inte stora spindlar inomhus. Dom ska ju vara ute i skogen. Det slutade iallafall med att jag ringde efter min pappa. Han var här på några minuter och tog bort den. Fy sjutton vilken hemsk morgon! Hoppas inte Hedvig har fått spindelskräck för livet nu...

Sen har H och jag bråkat på morgonen också. Hon är SÅÅÅ testande! Jag satt och pumpade, då går hon till Marcus trumpet och börjar leka med den. Hon VET att hon inte får. Jag sade till henne att sluta en gång. Sen sket jag i henne, lät henne hålla på. När jag hade pumpat klart tog jag trumpeten ifrån henne och lade tillbaka den i lådan och ställde den högt på en hylla som hon inte når. Hon började förståss tjura, men jag nonchalerade henne. Jag tror jag gjorde helt rätt. Hon slutade ganska snabbt. Men sen var det tjafs heeela tiden. Hon höll på och petade och skulle väcka Leia helatiden. Jag har försökt förklara att Leia måste sova, hon har blivit sjuk så hon behöver vila. Inte väcka henne och inte peta på henne i ansiktet! Men H bara skiter i vad jag säger. Jag blir gaaalen! Och sen "inte klä på mig", "inte byta blöja", "inte gå till dagis". Vilka skor vill du ha, gympaskorna eller sandalerna? "gympakorna". Jag tar fram gympaskorna "Ja lill inte ha gympakorna". Man kan bli galen för mindre! Ingen rolig morgon. Hoppas eftermiddagen och kvällen blir bättre. Mackan är borta hela kvällen. Kommer hem kl 18 och ska iväg på möte kl 19 igen. =(

Måndag 24/8-2009

Idag var det först vägning på BVC. Leia har gått upp totalt 60 gram på en vecka. Lite väl lite. Enligt BVC bör hon ligga på 25g per dag. Lite skillnad emot Hedvig, hon ökade med 500g på en vecka när hon var i samma ålder... :-) Leia har åkt på någon typ av förkyldning också. Hedvig blev snorig efter 4 dagar på dagis, så det var ju bara en tidsfråga innan Leia också skulle bli snorig. Hon har snörvlat hela natten. Nu har vi köpt renessans och jag har försökt suga ut lite snor med en "näs-frida".

Idag var det också synundersökning på Danderyds sjukhus. Först fick Leia ögondroppar som vidgade pupillerna, sen fick vi vänta 45 minuter innan undersökningen. Läkaren såg in i hennes ögon och allt såg fint och bra ut! Phu! Skönt. Men vi ska tillbaka när Leia är ungefär ett år för att göra en ny kontroll. Det är ganska vanligt att DS-barn får glasögon.

Torsdag 18/8-2009

Idag börjar allvaret. Marcus började jobba idag. Hedvig började på dagis i måndags, det har gått jättebra. Idag när jag hämtade henne berättade Yvonne att hon har varit ganska busig idag. På lunchen hade hon hållt på och testat gränserna lite, det är väl ett gott tecken, att hon känner sig hemma även där.

Vi hade tid hos sjuksystern på kardeologen idag. Det var lite jobbigt att åka dit. Jag har ju känt mig så glad och stark och lycklig senaste veckan, och inte alls varit ledsen. Men idag kom tårarna igen. Det blev så verkligt med hennes hjärtfel igen. Men hon såg frisk och kry ut tyckte dom. Lite häftig andning bara. Vi ska tydligen gå dit och väga och kolla henne typ en gång i veckan framöver för att se hur hon mår, och när hon börjar må sämre, när hjärtat inte orkar riktigt längre så blir det dags för operation. Så idagsläget vet vi inte alls när det blir.

Nu är det dags att steka lite pannkakor. :-)

Torsdag 13/8-2009 Mitt förlossningsberättelse!

Mitt barn har Downs Syndrom. Den 6 Augusti föddes mitt andra barn. En liten tjej. Det var en ganska bra förlossning, vi provade en igångsättning den 5:e och hade förbestämt att efter 12 timmar ska vi göra en bedömning hur det gått, och om det inte har satt igång då så blir det kejsarsnitt. Precis som förra gången, fast då höll vi på i 50 timmar innan vi bröt för snitt.

På morgonen den 6:e undersöktes jag och hade öppnat mig 1 cm. Vi behövde inte vänta speciellt länge på att få en tid för snitt. Snittet tog lite tid pga min gamla ärrbildning som var ganska dålig. Hinnorna inuti hade vuxit ihop på något sätt så de fick kalla in en extra läkare för instruktioner hur de skulle skära. Hua. Men dom lyckades bra och dom plockade henne utan problem. Jag hörde henne hosta direkt och dom kom och visade upp rumpan för mig. Det var en tjej! Jag vart så himla glad! Efter någon timme på uppvaket kom Marcus och den lilla tjejen upp till mig och jag fick ha henne på mitt bröst. Hon började snutta lite på tutten. Sen fick vi åka vidare till BB där vi fick ett rum med plats även för Marcus. Allt kändes helt fantastiskt! Hon hade dock lite lågt blodsocker så vi fick ge henne mat med kopp till att börja med. Blodsockret pendlade upp och ner så det blev matning varannan timme tillslut för att stabilisera.

På fredag morgon kom barnmorskan och undersköterskan in till oss ganska tidigt och ville att jag skulle duscha. Det var jätteskönt! Jag kände mig stadig och vi åt frukost ute i matdelen. Vi hade precis ätit klart när barnläkaren kom. Hon kom in till oss på en gång och ställde lite frågor; Ni har en dotter sedan tidigare? Är hon frisk? Känns det bra med det lilla barnet? Sen började hon undersöka henne. Lyssnade på hjärtat, lyssnade på hjärtat, lyssnade på hjärtat, jag började få panik. Frågade om det var nåt med hjärtat? Hon ville undersöka vidare innan hon sade något. Hon kollade höfterna och resten av kroppen. Sen kom dom fasansfulla orden: ”Jag misstänker att er dotter har trisomi 21. Även kallad Downs Syndrom.” Jag blev helt kall. Helt tom. Det här händer inte. Inte mig. Det händer andra men inte mig. Fick inte fram ett ord. Minns inte vad som sades, allt känns som ett töcken. Det får inte vara sant! Hon berättade nog att hon hörde ett blåsljud på hjärtat för på något sätt fick vi veta det och att vi skulle vidare till kardiologen för ett ultraljud på hjärtat. Va?? Hjärtfel? Jag grät och grät. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Hur kunde det här hända? Sjuka tankar bubblade upp i huvudet. Vi måste skaffa ett till barn, ett nytt barn, ett friskt barn! Jag vill vara på BB och vara glad och lycklig! Det här stämmer inte. Kommer jag kunna älska henne? Är vårt liv förstört nu? Jag minns inte vad vi gjorde hela den förmiddagen. Vi pratade mycket Marcus och jag, och vi grät. Jag kunde inte släppa min lilla tjej ur armarna, ville hålla henne och skydda henne från allt ont. Inget DS, inget hjärtfel. Vi åkte till kardiologen som gjorde ultraljudet. Han tittade på hennes hjärta som om hon vore vilken bebis som helst och berättade om hennes hjärtfel. Det kändes som han var helt iskall, det handlar faktiskt om VÅRT barn. Inte vilket barn som helst! Det var trots allt goda utsikter för ett bra resultat av en operation. Operationen kommer ske förhoppningsvis omkring 3-4 månader. Jag bröt ihop, ska dom öppna upp henne och grejsa med hennes hjärta. HJÄRTA. Jag klarade inte av mer nu! Väl tillbaka på BB grät jag mig igenom lunchen. Sen kom en kurator som vi fick prata med. Det var skönt. Hon var bra. Vi fick lite informationsblad om DS och familjegrupper man kan delta i. Jag kände att jag genast måste träffa andra som har barn med DS. Träffa andra barn med DS, se hur dom är!? Vad har vi att vänta? Jag har ingen aning om hur DS-barn fungerar. Förstår hon att jag är hennes mamma? Eller är hon bara ett kolli som ligger där? Nu har jag ju förstått att så är det ju inte. Hon är ju precis som andra barn när det gäller kärlek och närhet. Hon är en fantastisk liten bebis som jag aldrig skulle byta ut mot någon annan. Dagen efter var den största chocken över. Jag började acceptera läget. Men emellanåt var det som om jag klev ur min egen kropp och såg ner på oss, på vår lilla familj. Hur skulle det bli i framtiden? Hur kommer det påverka Hedvig? Dagen pendlade mellan gråt och sorg, lycka och förtvivlan. Jag ville så gärna åka hem från BB, hem till Hedvig, huset, tvätten, papegojorna. Hem till allt som är normalt. På BB var inget normalt.

I skrivandets stund är lilla Leia som vi bestämt att hon ska heta en vecka gammal. Jag känner enbart lycka över att ha fått henne. De tårar jag fällt de senaste dagarna har varit lyckotårar, eller för att folk omkring oss visar sån enorm stöttning, jag blir rörd. Men även av utmattning av att ha två barn. Det är en enorm omställning bara det. Hedvig testar alla gränser och mitt tålamod är inte speciellt långt. Men det lägger sig nog. Så snart Hedvig har insett att livet är som vanligt, mamma och pappa är som vanligt, och Leia ska faktiskt alltid vara med oss så kommer det att bli bättre. Och nog kommer jag att älska henne. Det gör jag redan! Av hela mitt hjärta. Hur kunde jag ens tvivla? /2-barns mamman

Fredag 27/3-2009 Vilken skitvecka!

Ja det började i lördags. Jag fick jätteont i halsen och det blev bara värre och värre under kvällen. På måndagen hade jag fortfarande ont och var hemma från jobbet. På tisdagen var det inte bättre, var hemma då med. Sen kände jag att det fick vara nog man kan ju inte vara hemma hur länge som helst pga halsont så på onsdagen skulle jag jobba. När jag vaknade hade jag ont i ena örat! Jag ringde vårdguiden som tyckte att jag absolut skulle uppsöka vårdcentralen. Inte på grund av örat utan på grund av att jag haft halsont i flera dagar. Jag åkte till den öppna mottagningen mellan 8-9 på morgonen. Träffade en sköterska som skulle boka in mig på en tid, men hon kollade mig först i halsen och sade att jag bara var röd, det är ingen bakterie utan bara virus så det är inget att göra. Åk hem och vila och ät bafucin. Okey, men örat då? Ja men det kan göra lite ont pga halsen ta ett par alvedon det hjälper. "Läkaren kommer säga samma sak så det är bara onödigt att du bokar in en tid." Såklart man lyssnar på tanten!

På torsdagen började örat värka mer och mer och på kvällen visste jag inte vad jag skulle ta mig till för det gjorde så ont. Jag ringde närakuten som inte hade några lediga tider. Jag berättade om mötet med sköterskan på onsdagen och hon i luren sade att man ska inte ha ont i örat som vuxen. Och har man det ska man alltid kolla! Men det gjorde ju inte sköterskan. Dumma kärring! Natten var hemsk, jag kunde inte sova pga av smärtan så jag satt i soffan och försökte kolla på TV men det gick inte så bra. Jag slumrade totalt två timmar. Trumhinnan sprack tillslut och örat började rinna. Då släppte värken lite. Skönt!

I morses ringde jag vårdcentralen igen och fick en tid hos en RIKTIG LÄKARE. Han såg direkt att jag hade öroninflammation, så nu har jag fått pencillin. Andra örat är på bristningsgränsen och kommer troligtvis spricka det med. Kul! Jag kommer vara heldöv i helgen!

Lita aldrig på en sköterska! - bara på doktorn!!!!

Onsdag 18/3-2009 Halvtid!

Ja idag har jag gått 140 dagar av 280 på min graviditet! Helt otroligt att vi redan är halvvägs. Bäbisen är nu ca 20 cm mellan huvud och stjärt och väger typ 450 gram. Ett halft mjölkpaket. Eller ett paket smör. =)

Igår träffade jag tjejkompisarna efter jobbet. Det är så befriande att ses och bara prata massa strunt med tjejer som man älskar och man kan säga vad som helt till. Man mår så bra efteråt! Jag och en annan gravid tjej satt och jäspade ikapp vid klockan åtta redan, så det blev inte så sent... :-) Eftersom jag åkte direkt efter jobbet och träffade tjejorna hann jag inte se Hedvig vaken någonting. Men inatt kom hon som vanligt in till oss och jag fick gosa med henne lite. I morses vaknade hon och var så glad och vi mös en stund i sängen. När jag sade att jag skulle upp och duscha för jag ska jobba hytte hon med fingret (sådär aja-baja) och sade "inte dobba". Haha. Nä tänk om hon fick bestämma. =)

Det är så lungt på jobbet så man dör tråkdöden. Dom kommer definitivt inte sätta in någon ersättare efter mig när jag går på föräldraledighet. Det behövs verkligen inte.

Jag räknade i almenackan, jag har 14 veckor kvar att jobba. Först 12 veckor, sen en veckas semester. Sen jobbar jag 2 veckor och sen blir det sommarledigt och sen mammaledigt. Oj oj, våren kommer nog gå ganska snabbt ändå.

I morses sken solen. Jag stod och väntade på bussen 10 minuter och då stod jag och njöt i solskenet. Solen värmde verkligen! Sååå skönt.

Ha en bra dag!

Tisdag 10/3-2009 Första bilden på "Doris"

Igår var det äntligen dags för det rutinmässiga ultraljudet. Skönt! Det hade jag verkligen längtat efter. Nu vet vi att bebisen är en och att den har armar, ben, hjärta som ser fint ut, hjärna och allt sånt dom kollar. Jag hade drömt om Ultraljud hela natten. Bebisens arbetsnamn är "Doris" :-) Men min syster Jana kallar bebisen för Lillemor. Haha. Kärt barn har redan många namn. =)

Tisdag 24/2 Fettisdagen!

Ja idag är det fettisdagen. Fetto, ja det kan man säga.... kan inte ha min vinterjacka längre! =( Rotade i garderoben och hittade en gammal svart duffel eller vad det kallas. Fy känner mig som en gammal 90-tals-brud. Eller när hade man såna jackor? Nåja, snygg är jag iallafall inte. Har ju trängt på mig vinterjackan och försökt hålla in magen, men om jag slappnar av är det typ 10cm glipa. Magen är typ lika stor nu som den var i vecka 25 förra graviditeten! Otrolig skillnad.

Hedvig har ju såna problem att bajsa. Igår gjorde hon två försök utan att det kom någonting. Inatt vaknade hon och var jätteorolig. Vi gick upp, bytte blöja då kom ett nytt bajs-försök. Men nej. Det gick inte. Hon fick lite välling och jag gav henne en extra dos med Lactulos sen somnade vi. I morses när jag gick upp så kom det äntligen! Stackars liten, hon har såna problem. Vi ger henne lactulos varje dag, 10 ml. Ändå blir det hårt och jobbigt för henne. Vi försöker undvika vit pasta och sånt som stoppar upp.

I morgon är det löööön! Skönt! Jag ska köpa nya mammabyxor! Funderar på att boka en klipptid också. :-)

Helgen var toppen! I lördags träffade jag mina tjejkompisar med alla barnen och två av våra gamla klasskamrater och deras barn. Det var verkligen jättemysigt. I söndags hade jag och syrrorna en liten syrraträff och bara snackade. Självklart fick lilla Greta vara med också. =) Sen var vi ju ute och åkte lite pulka också förståss. Det blev ju riktigt skönt vinterväder! Skönt för alla barn som har sportlov nu.

Nä jobba lite kanske...

Onsdag 18/2-2009 Urinvägsinfektion + Bestämd liten dotter!

Urinvägsinfektion! Urs, jag fick det och har nyligen avslutat en pencilin-kur. Jag glömde ta ett piller en gång och det sista pillret glömde jag bort vart jag hade lagt, (virrpanna nr 1) och hittade ett par dagar efter avslutad kur. (så jag struntade i att ta det) Sen fick jag tabletter jag ska äta morgon o kväll för att FÖRHINDRA att få urinvägsinfektion igen. Från det att jag slutade med pencillin-kuren till att jag började ta de tabletterna gick det kanske ett dygn. Nu känns det som om jag fått UVI igen!!! Känner mig kissnödig helatiden och det svider till. =( Är det möjligt? Kan jag ha fått det så snabbt? Slutade med kuren typ i söndags.

Hedvig är så himla bestämd av sig! Igår morses när jag klev upp vaknade Hedvig till och skulle bestämt ha välling. Jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning och Hedvig kom dit och pekade med HELA handen emot köket och sade högt och argt "NÄNÄ!" (Välling) Hahah, jag höll på dog av skratt. Okej då lilla stumpan, mamma fixar. :-)

I morses vaknade hon (klockan 6) och satte sig upp i sängen och sade "möjkt, möjkt OOOJJJ... tända" Haha. Även i morses började hon tjata om NÄNÄ och jag sade att hon fick vänta lite (orkade inte gå upp) så tillslut sade jag "du får säga till pappa". Då drog hon av täcket på pappa och sade "upp!" så pappa löd. Hahaha! Urs vad hon kör med oss. =)

Näha, man kanske ska jobba lite.
See Ya!

Tisdag 17/2-2009

Jag är en periodare. Ja med mycket ialla fall. När det gäller träning, när det gäller att vara nyttig, och när det gäller att uppdatera sidan!!! Jag hoppas att den här perioden kan hålla i sig lite längre! :-)

Jag är ju gravid igen!!! Så viktminskningen ligger på is. Mitt mål är att inte gå upp lika mycket den här graviditeten som förra. Jag är i vecka 16 och har gått upp 0,4 än så länge, jag tror det är ganska bra för mig. Bebisen är än så länge beräknad att komma den 5/8. Vi ska på UL den 9/3, det längtar jag till! Jag trodde inte jag skulle vara lika orolig och nojjig över om bebisen är frisk eller inte som förra gångne, men jag är fasiken ännu mer nojjig den här gången! Ska bli skönt när UL är över så man får veta om den har ben, armar och hjärta och allt sånt.

Hedvig går på dagis nu, och det går jättebra. Hon verkar trivas. Mackan är uppsagd från sitt jobb och söker nu febrilt efter nytt. Han har betalt tom april så det är ju skönt! Hoppas han hittar något snart. Själv jobbar jag HELTID. Oj vilka långa dagar det är. Jag är hemma kl 18 och hinner gosa med Hedvig en timma innan hon är trött och ska sova. Sen orkar jag inte mer än att glo på TV:n. Igår somnade jag i första reklamen i CSI... typ 21,15. Jag är ganska trött, det beror nog på graviditeten.

Nä, man kanske ska jobba lite....

Kram /A